Idag har jag kommit underfund med en sak som faktiskt är väldigt tragisk. Det är såhär att du inte räknas om du inte har barn. Folk tar helt enkelt för givet att du kan ställa upp hur och när som helst för du har ingen annan att ta hänsyn till. Det är fruktansvärt tragiskt att det ska vara så. Ibland känns det som att vi utan barn inte har något liv men det har vi faktiskt!!
Någon som upplevt samma sak på jobb eller liknande?
Någon som upplevt samma sak på jobb eller liknande?
Jodå, visst har man hört en del kring typ jul och sånt. Men det skiter jag i, har jag jobbar (som innan) 6 jular på raken så tänker jag fasen få vara ledig någon!
SvaraRaderaSv: Bara *nästan* en länkning? ;)